Ur Husvagn på väg, sommaren 2006

Titta en varg!
Det upphetsade ropet kommer spontant och nästan samtidigt ur två strupar i minibussen. Chauffören och naturguiden Leif Eriksson Wallin trycker på gasen för att vi snabbt ska komma närmare. Nej, det var ingen varg som skymtades. Det hade nog varit för bra...

- Men det var en ovanligt stor räv, så jag förstår att ni tog fel. Jag trodde själv ett tag att det var en varg, säger Leif när upphetsningen lagt sig och vi åker vidare genom den värmländska vildmarken.
Vi befinner oss på kvällssafari, eller viltsafari som turen också kallas, tillsammans med några holländska turister och vår guide Leif Eriksson Wallin som driver företaget LEWA i Bäckarna Gård utanför Hagfors. För nionde året arrangerar han safariturer; till fots, på flotte och med buss - runt om i trakten.
- Idén med safariturer hade jag gått och grunnat på i flera år innan jag körde igång. Verksamheten har utvecklats år för år och nu har jag alla typer av arrangemang. På sommaren riktar jag in mig mot turister, på hösten och vintern blir det mycket företagsarrangemang. Dessutom skolklasser under hela året. Jag försöker att alltmer anpassa aktiviteterna för familjer och barn, säger Leif som är hängiven sitt arbete och den värmländska floran och faunan. Det inser man efter att ha lyssnat på honom en kort stund.

Satsar på kvalitet
Under 2005 hade LEWA cirka 2 000 besökare som Leif guidade - alltifrån ett par personer till hela busslaster som kördes runt i de glest befolkade trakterna runt Hagfors.
- Jag satsar på kvalitet och inget krimskrams. Kvalitet är det enda som funkar om man ska driva en sådan här rörelse året runt. Det är viktigt att kunderna blir nöjda, därför utlovar jag inget som jag inte kan hålla.
Som ett bevis på kvalitetsstämpeln samarbetar han med turismforskningsinstitutet Etour vid Mittuniversitetet och han är miljödiplomerad flera gånger om av kommunen.
Nästan alla som åker på hans safariturer vill se större vilda djur som björn, varg, lo och älg. Någon garanti för att man får se de tre förstnämnda ges inte. Däremot är det väldigt gott om älg. Räknat per kvadratkilometer finns det inte så många älgar någonstans som i Värmland.
Att man får se älg på mina kvällssafarin törs jag lova. Det har bara hänt någon enstaka gång att vi inte har sett någon och då har det varit på en förkortad tur. Likaså får man garanterat se bäver om man följer med på en flottfärd på Klarälven.

Ser tre älgar
Garantin håller denna kväll. Vi ser älg vid tre olika tillfällen. Därutöver, som nämnts, räv, rådjur, skogshare, fiskgjuse, och en rad andra fågelarter som Leif pekar ut och namnger när vi glider runt på de slingrande grusvägarna genom skogarna, som i mångt och mycket påminner om John Bauers teckningar.
- Nej, någon garanti för att vi får se troll ger jag inte, säger Leif och skrattar.
Men hur är det då med varg, lo och björn?
- De är s otroligt skygga djur och dessutom smarta så ska man ha en väldig tur om man ska få syn på dem. Själv ser jag respektive djurart högst en gång per år, men ofta - speciellt vintertid - kan jag peka ut spår av dem för besökarna. Störst chans att få se är björn, de kan vandra flera mil på ett dygn.
I stället berättar Leif om dessa rovdjur när besökarna anländer till gården. Och han kan trots allt visa upp dem - om än bara i uppstoppat skick.
- Jag placerar ut dem i deras naturliga miljö bredvid kåtan här och berättar fakta om dem. Regnar det sitter vi inne i kåtan. I år ska jag sätta upp en liten permanent vildmarksutställning med informationstavla om bland annat dessa djur. Dessutom ska jag anlägga en naturstig här bakom, säger han och pekar.

Paradis för vildmarksälskare
För att ytterligare göra platsen till ett paradis för vildmarksälskare hoppas Leif Eriksson Wallin också få länsstyrelsens tillstånd att sätta upp ett stort vilthägn med älg intill gården. Planer för framtida nya aktiviteter saknas alltså inte.
Samtidigt verkar han mycket nöjd med att bara guida runt i skogarna. Han berättar entusiastiskt på det holländska paret om naturen här och de sitter nästintill andaktigt och lyssnar. Det är inte svårt att förstå. Att komma från ett av Europas mest tätbefolkade områden till denna ödemark måste i sig vara en upplevelse. Det är för övrigt många holländare som besöker LEWA och trakten. För några år sedan var det mest tyskar men nu dominerar holländarna, upplyser Leif.

Delikat måltid
Kvällssafarin går vidare, den tar 4-5 timmar med ett längre stopp då en delikat vildmarksmiddag serveras. Här dukas upp rökt älg- och vildsvinskorv, rökt regnbågslax - fångad i en sjö vi nyss passerade - polarbröd och dryck. Måltidens clou är en klämma med en lokalt gjord älgkorv, som vi själva grillar, och sedan läggs i ett tunnbröd tillsammans med en speciell "röra" som Leif gjort. Det hela avslutas med en rejäl slurk "riktigt" kokkaffe, lagad över öppen eld och upphälld ur en - som sig bör - sotsvart panna.
Mätta och belåtna åker vi vidare förbi fler trollskogar, tjärnar, myrar, träsk, mossar och moar. Trots att det är mycket sten i marken förefaller stora delar av landskapet vara sankt. Det är mycket vatten här. I kommunen finns 130 sjöar, får vi veta.
Plötsligt suckar Leif högt och uppgivet.
- Titta så här ser ut. Den här skogen var så vacker, säger han bittert och sveper med armen mot ett stort kalhygge. Så blir det när de stora skogsbolagen går fram med sina maskiner och skövlar!
Sista etappen går uppför ett berg där stora skogsmaskiner kört sönder vägen och Leif tar sats med minibussen. Vi slirar genom leran och är flera gånger nära att fastna.
- Lite äventyrligt ska det också vara på en safari, säger han och ler.
Uppe på krönet ser vi plötsligt Rådasjön breda ut sig i skymningen som fallit över dalen nedanför. Solen har just försvunnit som ett eldrött klot bakom de blånande bergen i väster där det nu ser ut som det brann en stor eld. Det är en syn som tar andan ur oss.
- Är ni nöjda med turen, undrar Leif.
Det holländska paret och vi, HpV:s reportageteam, behöver knappast svara, det formligen lyser i våra ögon.

Tillbaka till Reportage